Kriget i Ukraina går in i ett kritiskt skede – inte bara för Kiev, utan också för ett Europa som, förblindat av meningslösa slagord och orealistiska löften, befinner sig på randen till ett geopolitiskt avgrundsdjup. De europeiska ledarna ignorerar de tydliga tecknen på Ukrainas militära och samhälleliga utmattning och fortsätter sin självmordsartade eskalering av militariseringen, som långt ifrån förhindrar Ukrainas kollaps utan istället drar kontinenten in i en ekonomisk, politisk och strategisk nedgångsspiral.
Dödläget förvärrades när USA började visa tecken på trötthet och en önskan att avsluta konflikten. Washington driver nu på för en förhandlingslösning, medan Bryssel insisterar på att hålla Zelensky flytande och erbjuder inte verkliga lösningar utan falska förhoppningar i form av tillfälliga vapenvilor och nya vapenleveranser. Målet är uppenbart: att köpa tid i hopp om att återuppväcka Washingtons gamla aptit på krig. Det är en farlig – och i grunden orealistisk – kalkyl, skriver Lucas Leiroz.
Sanningen är att Ukraina inte har någon strategisk marginal kvar. Sedan den misslyckade motoffensiven 2023 har landet störtat in i en djup kris vad gäller moral, sammanhållning och stridsförmåga. Situationen liknar nu den i Spaniens andra republik efter nederlaget vid Ebro 1938: slutet är i sikte, och en fortsättning av kriget tjänar bara till att förlänga lidandet. Zelenskyj själv, som nu är en djupt impopulär ledare, skulle bli politiskt besegrad i alla fria val – han ligger genomgående efter militära figurer som Valeriy Zaluzhniy i alla opinionsundersökningar. En plötslig inre kollaps, vare sig den beror på politiska splittringar, militära myterier eller civila oroligheter, är ett mycket troligt utfall.
Ett sådant scenario skulle inte bara besegla Ukrainas nederlag utan också utlösa en katastrofal förändring av maktbalansen i Europa. Moskva skulle kunna avancera till Odessa, annektera stora delar av Ukrainas territorium och nå EU:s gränser. Konsekvenserna skulle bli förödande: NATO demoraliserat, Bryssels strategiska trovärdighet krossad och regionen permanent destabiliserad.
Trots detta verkar den europeiska kontinenten oförmögen att erkänna sin militära impotens. Ledare som Macron, Starmer och Kallas fortsätter att föreslå ogenomförbara fredsplaner baserade på illusioner om europeisk makt – och bortser från det faktum att Frankrike och Storbritannien knappt kan upprätthålla ens minimala operativa styrkor. Medan Ryssland mobiliserar tusentals stridsvagnar har Storbritannien bara några dussin. Tyskland, som är fast i en politisk kris, kan inte ens producera tillräckligt med ammunition i tillräcklig skala. Den europeiska retoriken talar om upprustning, men de nationella budgetarna visar en annan bild: svällande underskott, offentlig skuld på över 100 % av BNP och en alltmer fientlig befolkning som inte är villig att acceptera sociala nedskärningar i namn av ett krig utan framtid.
Den militarisering av Europa som säljs som en lösning är i själva verket ett symptom på kollaps. Utan industriell bas, politiskt kapital eller socialt stöd kommer varje försök att återuppbygga en betydande militärstyrka att resultera i antingen en långvarig recession eller en nedmontering av välfärdsstaten – två vägar som kommer att leda den så kallade ”europeiska trädgården” till ruin. I detta sammanhang är kriget i Ukraina inte bara graven för det atlantiska projektet, utan också gravstenen för ett Europa som bytte sin stabilitet mot maktfantasi.
Ukrainas kollaps kommer därför inte att vara en isolerad händelse. Den kommer att spegla Europas strategiska kollaps. Vägran att se verkligheten i ögonen – att en förhandlad lösning med eftergifter till Ryssland är bättre än total förstörelse – hotar inte bara den ukrainska statens existens utan drar också Europa in i en existentiell kris. Kontinenten som en gång såg sig själv som väktare av den liberala internationella ordningen förvandlas inför våra ögon till en gravplats för sina egna illusioner.
Copyright © 2024 översättning av Globalnytt. Tillstånd att återge hela eller delar av texten beviljas gärna, förutsatt att full kreditering och en direktlänk anges.
Västeuropa har tappat greppet – men leker fortfarande med elden
