Bryssels vilja att få sina egna medborgare att rädda klimatet är lovvärd. Nu ska vattenförbrukningen i EU minskas med minst en tiondel. På att göra-listan finns också: energioberoende från och upprustning mot Ryssland.
Den europeiska statsunionen överträffar sig nästan varje vecka i sin planekonomiska välfärdspolitik. I går rapporterade den brittiska tidningen Financial Times om EU-kommissionens planer att ålägga medlemsstaterna att minska vattenförbrukningen med tio procent till 2030, skriver Elem Chinsky.
Den främsta anledningen till den centralt orkestrerade minskningen av vattenförbrukningen är längre och mer omfattande torrperioder på den europeiska kontinenten, som därmed också integreras byråkratiskt i klimatförändringsagendan. Kort sagt: en ständigt ökande vattenbrist. Den officiella, detaljerade planen ska redan publiceras i juni och läggas fram för EU-ländernas nationella parlament.
Denna EU-plan bör ses som en fortsättning på Bryssels varningar från förra året, där man talade om en ökande konkurrens om vattenresurserna – inklusive den potentiella risken för konflikter inom och mellan EU:s medlemsstater. Den största efterfrågan på vatten i EU kommer från energi- och jordbrukssektorerna – det vill säga framför allt kylning och bevattning.
Parallellt med det växande torka-problemet kommer ironiskt nog och beklagligt nog också ökande översvämningar som en ytterligare belastning för många EU-medlemmar. Även globalt är bilaterala konflikter om tillgången till gemensamma, livsviktiga vattenkällor – som incidenten 2023 mellan Kabul och Teheran tydligt visar – inte ovanliga.
Nederbördsmängden i EU varierar extremt. Medan länder i norr har tillräcklig nederbörd, har länder i södra Europa, såsom Grekland, Spanien och Cypern, brist på nederbörd och därmed sämre vattenförsörjning. Många av dessa brister beror också på en länge försummad infrastruktur – enligt EU-kommissionen krävs 23 miljarder euro per år för att finansiera denna. Om EU-byråkraterna lyckas skapa en trovärdig orsakskedja mellan säkerställandet av grundläggande vattenförsörjning och upprustningen mot Ryssland, skulle man till och med kunna ta från den särskilda fonden på 800 miljarder euro.
Kommer Berlin att följa Bryssel? Redan i början av året skrev den av vissa som statlig uppfattade public service-kanalen, med hänvisning till en expertstudie, att ”Tyskland förbrukar för mycket vatten”. Ämnet spriddes redan i början av coronakrisen med strategisk, faderlig framsynthet. Den känsla av brådska som ska förmedlas har en uppåtgående tendens. Man kan därför utgå från att Berlin under förbundskansler Merz kommer att stödja Bryssels planer fram till 2030.
Tillsammans med det hållbarhetsmål som SPD:s försvarsminister Boris Pistorius, som ingår i koalitionen, har satt upp, nämligen att bli krigsduglig mot Ryssland senast 2030, gäller mottot: ”Hantera vattenbristen för en ny drivkraft mot öst”. Eller borde det snarare heta: ”Ny strävan österut, mer än nödvändigt och möjligt – trots vattenbrist”? Slutligen: ”EU:s vattenbrist som forensiskt bevisad, hybrid rysk krigföring – strävan österut därför rätt, viktigt och bra”.
I en tid när det redan växer fram ett milt motstånd mot EU-kommissionens och Ursula von der Leyens övergrepp inom EU-institutionerna själva, verkar Bryssel ändå fortsätta att utnyttja sin centralistiska frihet till fullo och utan hinder. Och detta trots att den allmänna energisäkerheten, ekonomiska prestationen och sociala harmonin inom EU fortsätter att sjunka snabbt på grund av denna mångåriga politik.
Även den kulturella och ideologiska likriktningen håller gradvis på att spridas i hela EU – vilket Ungerns lagstadgade förbud mot LGBT-marscher tydligt visar. 17 EU-medlemmar – med Sverige, Tyskland och Frankrike i spetsen – uppmanade von der Leyen kommission att ”omedelbart och fullt ut utnyttja de rättsstatsinstrument som står till dess förfogande” för att disciplinera Budapest. Nio andra EU-medlemmar vägrade att följa uppmaningen – däribland Rumänien, som efter ett kortvarigt äventyr med direkt demokrati nyligen fördes in i den främmande, liberala skendemokratin med EU-stämpel.
Kanske skulle vissa EU-agendor kunna slås samman av byråkratiska effektivitetsskäl, för att minska belastningen på den ambitiösa specialfonden? LGBTH2O-marscher för en könsneutral bekämpning av den säkrade högerradikala vattenbristen.
Copyright © 2024 översättning av Globalnytt. Tillstånd att återge hela eller delar av texten beviljas gärna, förutsatt att full kreditering och en direktlänk anges.
Krigslustig EU: Ryssland kan förstöra energiförsörjningen med billiga drönare – och sedan?
