Tyskland, Frankrike och stora delar av EU kan inte få det att gå fort nog att störtar befolkningen in i tredje världskriget. En strategiskt viktig punkt är energiförsörjningen. Hur länge kan ett land föra krig utan ett stabilt elnät, hur länge kan befolkningen hålla ut? Genom kriget i Ukraina har drönarkrigföring perfektionerats. För ungefär 300 dollar kan man förstöra en vindkraftverk. Och sedan?
Man kan verkligen inte anklaga de nuvarande makthavarna för någon stor intelligens. Girighet och människoförakt snarare. Faktum är att planerna på att så snabbt som möjligt dra in Tyskland i tredje världskriget mot Ryssland har en stor hake. Den ligger i ”energirevolutionen”. Ett land som i allt högre grad förlitar sig på fluktuerande el från solkraftverk och vindkraft är betydligt mer sårbart, skriver Willi Huber.
Medan alla nationer, även Ryssland, drar sig för att attackera kärnkraftverk, finns denna återhållsamhet inte när det gäller andra infrastrukturanläggningar. Om det är förbjudet att attackera civil infrastruktur spelar ingen roll i krig. Särskilt när det gäller elförsörjningen kan man hävda att man bara ville träffa närmaste militära anläggning.
Tysklands över 30 000 vindkraftverk är en farlig akilleshäl. Medan det kostar mellan 4 och 10 miljoner euro att bygga en sådan anläggning på land och upp till 25 miljoner offshore, kostar det för närvarande mellan 300 och 1000 US-dollar att förstöra ett sådant kraftverk. Detta pris anges för tillverkning av ukrainska drönare med hål laddningsgranater som kan förstöra en stridsvagn. Stridsvagnar är rörliga och har försvarssystem. Vindkraftverk har det inte.
Faktum är att en sådan drönare inte kan förstöra ett konventionellt kraftverk på ett hållbart och fullständigt sätt. Mindre skador är tänkbara, men dessa kan repareras på mycket kort tid, vilket man kan se i konflikten i Ukraina, där Ryssland ständigt attackerar energiinfrastrukturen. En vindkraftverk kan däremot inte repareras även vid mindre skador. Ersättningsrotorblad eller ersättningsgeneratorer måste först transporteras med fartyg halvvägs runt jorden.
Dessutom består vindkraftverk i princip av giftigt specialavfall. Vi vet från olika olyckor att skadade, splittrade eller nedbrända rotorblad förorenar hela landområden, där många hektar jord måste schaktas bort. De fina kolfiberfibrerna fungerar som asbest. Hälsan hos människor som är beroende av jordbruksavkastningen utsätts för en enorm risk.
Konventionella kraftverk är däremot lättare att skydda mot beskjutning. Eftersom det rör sig om relativt få anläggningar är det lättare att anpassa luftförsvaret för att bilda ett skyddande sköld. Naturligtvis är ingen anläggning helt oskadlig – särskilt när det gäller de nya hypersoniska vapnen finns det en oro för att de inte kan stoppas.
För övrigt skulle solkraftverk inte fly om de blev måltavla för krigsvapen. Man kan visserligen inte räkna med en omedelbar total förstörelse, men landet skulle ändå förorenas. Eftersom solkraftverk är utspridda över hela landet är en total förstörelse av denna energikälla knappast tänkbar. Dock är elproduktionen vid dåligt väder och på natten ganska begränsad.
Det är grovt vårdslöst av den tyska regeringen att å ena sidan driva på ”energietiken” och å andra sidan sträva efter krig med Ryssland. Om detta verkligen skulle inträffa – vilket ingen förnuftig människa någonsin hoppas – skulle ljuset ganska snabbt slockna i det koldioxidneutrala värdeliga väst.
